Fyrvaktaren

Det är mycket möjligt

att han var fyrvaktare

för han kastade ljus 

där mörkret bodde

men skapade skuggor

av rädsla i min själ

I din blick

Jag vill ligga okysst i din famn

och känna kraven rinna av

Lämna spår på min hud

som kartor till en plats

där vi två hör ihop

Jag vill stråla i din blick

som stjärnbloss emot mörkret

såsom sol en mulen dag

och som månen ser sitt anlete

skimra i tjärnens svarta vatten

så vill jag vara i din blick

när vi två hör ihop

Hur sällsamt är det inte

Hur sällsamt är det inte att se dig

när du omedveten om din skönhet

I stillhet sover

Ett mysterie i sig

Oförförd och hemlig

Förglömd av världen

men aldrig av mig

Hur sällsamt är det inte att se dig

Rofylld, avfjärmad och onåbar

men öppen i din oskuld likt blomster

Som på ängen sårbar

sträcker sig mot himlavalv

I sin mångfald allena

men allena unik

Hur sällsamt är det inte att se dig

när du vilar din kind emot bolster

I stillhet sover

Förgäten av dagen

men vårdad av natten

Gömd för intrång

Blott att skådas du är

Morgon kommer med ljus

Damm svävar magiskt

Det förför mig mer att se

hur ögonlocken fladdrar

och himmelsblå blick möta min

Medan leendet krusar läppar

som okyssta formar ord

Jag älskar dig

Den vintern

Den vintern så säreget kall

och luften bar doft av död

Och himlen låg blåaktigt svart

med måne så helvetesröd

Ur jorden kom mörker och storm

och skogen kröp hukande fram

och djuren smög svartögda runt

med blodlusten sjudande sann 

   

Men solen bröt skuggornas grepp

och isen fick silvervitt sken 

rymden uppfylldes av stjärnor

och natten blev ljummen och len