Historiska tolkningar

De nordiska rikena uppstår

Det svenska rikets bildande kan förklaras på flera sätt, och tidigare har man beskrivit det som en erövringsprocess där svear underkuvade götar och att denna dominans pågick under vikingatiden eller tidigare. Nu ser man Sveriges enande som en successiv utveckling mot en federation, där frågan om kungamaktens resurser var mer central. Forskare menar att etnicitet saknade relevans under vikingatiden eftersom vikingarna prioriterade en mer lokal identitet, och därför inte benämnde sig som svear och götar (Berggren och Greiff 2009, s. 57-58). De mer betydande analyserna av utvecklingen kommer ifrån Curt Weibull, Per Nyström, Thomas Lindkvist och Peter Sawyer.

Weibull menar att svearna orienterade sig mer österut fram till år 1000, och att de sedan vände sig västerut och efter politiska strider, både inom och utom landet, kunde Sverige enas och komma överens med Danmark om gränsdragningen.  Nyström skriver om hur Sverige bestod av många stammar som slöt sig samman till ett rike under en kung som svar på ett internationellt maktspel; hotet från det danska riket Hamburg. Lindkvist driver teorin att en stat inte uppstår isolerat från den ekonomiska och sociala aspekten. Han menar på att de övre samhällsklasserna som utmejslats hade intresse av fortsatta vikingafärder, men att Västeuropas försvar hade stärkts. Därför vände man intresset inåt landet vad gällde skatter, landområden och dagsverken. När kungarna valde att samarbeta med kyrkan stärktes den politiska makten och Sverige kunde slutligen enas. Sawyer framhåller enandet av Sverige som en konfliktfylld tid där götarna expanderade österut eftersom de starka danskarna dominerade västerut. Kungens samarbete med kyrkan spelade en stor roll för rikets tillblivelse (Berggren och Greiff 2009, s. 58-63).

Det är troligt att samhällsklasser tidigt uppstår till följd av människors skiftande möjligheter att tillskansa sig resurser, och därför finner jag Lindkvist historiematerialistiska tolkning rimlig. Den går också kombinera med Sawyer, som menade på att danskarna pressade på från väst och att götarna därför valde att se över sina möjligheter inåt landet, västerut. Både Lindkvist och Sawyer tar upp samarbetet med kyrkan som en maktfaktor.

Upprorsrörelser

Medeltidens bönder fann sig ibland utsatta för omild behandling av fogdarna, och fann sig stundom nödgade att protestera. Tidigare talades det om de många bondeupproren som hur beväpnade bönder ämnade jämna herrarnas gods med marken, men böndernas metoder var skiftande till både form och fason och långt ifrån alltid våldsamma. De hade främst ekonomiska motiv och riktades mot statsmakten, regionala och lokala makthavare (Berggren och Greiff 2009, s. 99-100). 1434 bröt Engelbrektsupproret ut på grund av böndernas konflikter med kungens fogdar. Engelbrekt, med dalkarlarna i hasorna, förstörde flera borgar och upproret spreds till en riksomfattande utbredning. Några tolkningar av denna händelser står Carl Grimberg, Erik Lönnroth och Per Nyström för.

Grimberg var påverkad av nationalistiska strömningar  och ur det perspektivet är Engelbrekt en hjälte som förenar stånden och landskap i ett fosterländskt uppror (Berggren och Greiff 2009, s. 101). Lönnroth är källkritisk och menade på att Engelbrektsupproret utspelas ovanpå en konflikt mellan unionskungen Erik av Pommern och Hansan. Engelbrekt representerade nämligen bergsmännen, vars ekonomiska förutsättningar drabbades av kungen Eriks krig mot Hansan. Engelbrekt avgjorde den konflikten genom att få riksrådet att säga upp sin trohet till kungen (Berggren och Greiff 2009, s. 101-102). Nyström å sin sida placerar in Engelbrekt i ett historiematerialistiskt perspektiv och åberopar förändringarna som pågick kring det feodala produktionssättet. Hansan uttryckte en internationell borgerlighet och Kalmarunionen företrädde feodalismen, menar Nyström, och menar på att Engelbrekt utnyttjades av den svenska feodaladeln. Engelbrekt företrädde alltså en samhällsklass, menar han (Berggren och Greiff 2009, s. 102).  

Analyserna är grunda och abstrakta och ger inget fundament för den händelseutveckling som leder till förstörelsen av borgar Berggren och Greiff (2009, s. 101) nämner. Min tolkning, efter sökande på Internet, är att Engelbrekt var en person som levde ett förhållandevis bra liv. Efter konflikter med kungens fogde framkastade Engelbrekt klagomål som av riksrådet fanns vara befogade. Missnöje mot kung Erik fanns i flera samhällsskikt och en rad samverkande orsaker bevisade för folket att kungen inte kunde upprätthålla lagen (Larsson  2001). Rättvisa kunde inte skipas och detta ledde till konflikteskalering och förstörelsen av borgar. Lönnroths teori att Engelbrektsupproret har att göra med Hansan är mindre troligt eftersom bergsmännen och dalkarlarna inte nödvändigtvis bekymrade sig om utrikespolitik utan bara såg till den närmaste löningen. Inte heller är det troligt att de grubblade över borgerligheten i Sverige, som Nyström föreslår. De bekymrade sig nog mest om rättvisa och den kunde inte kung Erik garantera dem.

 

Referenser

Berggren, Lars & Greiff, Mats (2009). En svensk historia från vikingatid till nutid. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Larsson, Lars-Olov. (2001). Engelbrekts bondeuppror. Populär Historia. 13 mars 2001 https://popularhistoria.se/sveriges-historia/medeltiden/engelbrekts-bondeuppror (Hämtad den 20/1 2019).

Periodisering av den svenska historien

Vad är periodisering och varför gör man det?

Traditionellt räknar människor år och sekel för att skapa en översiktlighet över viktiga företeelser i det egna livet och i historien, inte minst för att kunna spåra förändringar och förstå framtiden. Hur man räknar beror på exempelvis vilken kultur, klass, ålder, kön och etnicitet man tillhör, och hur viktigt vi som nation anser det vara. I samband med mottagandet av flyktingar från krigsdrabbade u-länder har åldersräkning diskuterats, eftersom hemländernas folkbokföringssystem inte utvecklats till samma nivå som västvärldens. Med ett svenskt Euro-centriskt perspektiv är det kanske lättare att förstå Romerska riket, stormaktsriket och Berlinmuren än varför Afghanistan inte räknar och identitetsmärker sina barn?  I de evärdligt många historiska skildringarna som presenteras genom varje dags globala händelser är man nödd och twingat, som biskop Brask sade en gång i tiden, att sortera intrycken. Intrycken sorteras exempelvis när makthavarna väljer ur historiens material för att lärarna skall kunna presentera ett Sverige för sina skolelever. Vilken svensk historia som lärts ut har varierat storligt genom tiderna. Det är inte lätt att som läsare av historiska skildringar veta om historiens kungar i verkligheten var goda grannar eller vettvilliga despoter, och om bönderna förtjänade åthutningar eller om de var utsatta för makthavarnas förtryck. Om man får tro många äldre historieböcker var medeltiden en mörk och dyster väntan på ljusare tider och kvinnor och barn uppfanns först under senare tid. Därför är det en styrka i En svensk historia av Berggren och Greiff (2009) att de redovisar olika perspektiv på händelseförlopp, och att de berättar om olika undervisningshistoriska modeller under 1900-talet samt redogör för sin ambition med boken.

Akten att spåra förändringarna bakåt, till alltings upprinnelse, är inte bara historikerns värv utan också vetenskapsmännens, påvens och sagoberättarnas.  Aronsson (2011, 24 f) menar på att historiens uppdrag är att ge en känsla av identitet, ramar för gemenskap och uppfattning om på vems sida man står i striderna – och varför.

Periodiseringar och motiv i En svensk historia.

De perioder Berggren och Greiff (2009, 7 ff) valt att redovisa ur det digra historiska materialet beror på vad de anser är de mest signifikanta, formgivande händelserna i vår svenska historia och vad de anser ligger till orsak för händelser i framtiden.

Bokens syfte sägs bland annat vara i rollen som ett fungerande läromedel i SO på lärarutbildningen. För att möta de kunskapsmål Skolans Skolverk ställer på grundskolans undervisning i SO har författarna därför tagit i beaktande de krav som bland annat gäller utvecklandet av ett dynamiskt tänkande, medvetandegörandet om den egna identiteten sprungen ur det gemensamma kulturarvet och orsaker till maktrelationer mellan könen (Berggren och Greiff 2009, 9 ff). Att historieundervisningen tillskrivs detta uppdrag är ingen slump, utan resultatet av politiska diskussioner, samhällsförändringar och ekonomi. Punkten rörande identitet kan vara ämnad att forma kommande generationer till en starkare sammanhållning. Berggren och Greiff (2009, 7ff) förklarar inledningsvis att det finns traditioner av historieundervisning, som allesammans har kommit i bruk i klassrummen: klassisk, objektivistisk och formalistisk. Modellers brister är att de sällan är helt applicerbara på den kantiga verkligheten, och därför försöker den fjärde, kategoriala modellen, sammanfoga de andra traditionernas styrkor vad gäller stoffurval, sammanhang, metod och elevperspektiv.  Denna modell har författarna utgått ifrån och antagit ett social- och samhällshistoriskt perspektiv för att för att göra ämnet mer begripligt och mer användbart i klassrummet. Genom att redovisa för de sociala skiktningarna, varför de uppstått och vad de inneburit berättar författarna om de historiska människorna och hur de levde. Samhällena skapas enligt Aronsson (2011, 42) av mänskliga viljor, och det är vår mänskliga vilja som låter oss forma det samhälle vi lever i. Att relatera till människorna är således en central del av det historiska studiet, anser Berggren och Greiff (2009, 11).

Det samhällshistoriska perspektivet inkluderar också historiematerialism, där författarna tar hänsyn till produktionsförhållanden och de krafter som utnyttjas och utvecklas under respektive epok. Vid periodisering organiseras det historiska materialet i kategorier utifrån en teoretisk modell. Författarnas perspektiv är därför presenterade som social-samhällshistoria och historiematerialism.  Genom att antaga dessa perspektiv föll sig historien ut i ett antal tidsåldrar med karaktäristiska kännetecken: perioden cirka 800-1100, cirka 1100-1550, cirka 1550-1750, cirka 1750-1920 och slutligen tiden efter 1920. Min metod för att verifiera författarnas periodisering består av två steg. I steg ett reducerar jag den lästa texten och sammanfattar den i en eller två meningar. Principen går ut på att komprimera meningar innehållande ett perspektivskifte och relevanta nyckelord, innehållstunga ord och termer. I steg två kategoriserar jag mina anteckningar med färger för att få en översiktsbild av bokens innehåll och uppdelning. Jag har genom att beakta färgmarkeringarna i mina anteckningar försökt spåra författarnas periodiseringsarbete.

Kapitlet om perioden 800-1100 berättar linjärt om vikingatågen och andra utvalda händelser under perioden. Ur ett historiematerialistiskt och religiöst perspektiv skildras mestadels faktorer som rör ekonomi och produktion, till exempel invasion, erövringar, handel och kolonisation. Jordbruk och djurhushållning omnämns och kan ses som produktionsfaktorer. Det är också ekonomi som driver fram en maktkoncentration runt stormännen. För att kunna få stormännens stöd valde kungen att samarbeta med kyrkan, vilket gjorde att Sverige på 1100-talet kunde enas under en kung. Ur ett social- och samhällshistoriskt perspektiv inleds kapitlet med en redogörelse för angreppet på Lindisfarne kloster, vilket daterades till år 793 och sägs vara en startpunkt för vikingatiden (Berggren och Greiff 2009, s. 17). Skriftliga underlag är inte alltid trovärdiga källor eftersom deras utsaga kan vara affektbetonad eller på annat vis korrupt. Skriftliga källor kan anses vara socialhistoria. Det råder skevhet i perspektiven, troligen därför att jordbruk är lättare att spåra och säkerställa än socialhistoriska utsagor. Periodiseringen kan antas grunda sig på åtalet 793, som återfinns i bokens del ett ur det social-samhällshistoriska perspektivet. Eftersom det inte det dominerande perspektivet motiverar det att författarna skriver cirka 800, som redovisas som tiden för kolonisation av Novgorod och inte som en startpunkt för vikingatiden.

Bokens andra del, Feodalism och statens konsolidering, är tillägnade perioden 1100-1550. Kapitlet beskriver företeelser som exempelvis Vadstena kloster och upprorsrörelser. Ur perspektivet social- och samhällshistoria samt religion skildrar författarna de sociala och samhälleliga förändringarna som utgörs av allt mer utmejslade klasskillnader, vilka kungen understödde för att få legitimitet av adeln och kyrkan. Kyrkan fick rätt till tionde, vilket kan sorteras in som en produktionsfaktor men eftersom bönderna betalade av religiösa skäl, kanske för gudstjänster, går det att se ur religiöst perspektiv. Kapitlet domineras av det systemskifte feodalismen innebar. Det skapade turbulens i samhället, vilket ledde till betydande sociala förändringar. Författarna nämner kvinnors försvagade ställning i samband med detta. Ur ett materialistiskt perspektiv nämner författarna centralmakten, Kalmarunionen, de många jordbruksteknologiska framstegen, digerdödens konsekvenser för produktionen samt handeln med Hansan. Sängledning, fullbordandet av äktenskapet, går också att se ur ett historiematerialistiskt perspektiv eftersom det säkerställde privategendomar inom släkten. Årtalet 1100 återfinns i boken och sorteras in under ett av dominerande perspektiven, religion, vilket motiverar periodiseringen.

Stormaktstiden avhandlas under perioden 1550-1750. Delen inleds med beskrivningen av den utrikespolitiska expansionen fram till 1660, provinspolitiken och den inhemska dynamiken. Det historiematerialistiska perspektivet genomsyrar bokens hela del, men särskilt det inledande kapitlet som enbart handlar om den expansionspolitik Gustav Vasa och hans efterträdare förde fram till 1660 för att stärka Sveriges, och adelns, ekonomiska och politiska makt.  Handel, jordbruksreformer och manufakturer nämns senare som ekonomiska faktorer för att stärka stormakten. Det social-och samhällshistoriska perspektivet återfinns i kapitel som avhandlar förändringar i produktionsvillkor och samhällsvillkor. Sedan Vasa införde arvsrätt berör förändringarna också samhällets elit, eftersom den politiskt valda brudens syfte nu mer än tidigare var att avla en tronarvinge. Ur ett religiöst perspektiv påverkade kyrkans inflytande över lagstiftningen medborgarnas rättsäkerhet. Det specifika årtalet 1550 återfinns inte i boktexten för den tredje delen. Periodiseringen förefaller vara godtyckligt vald men verkar vila på Gustav Vasas maktövertagande och expansiva politik samt de historiematerialistiska effekter det får.

Rubriken Från agrarsamhälle till industrisamhälle behandlar tiden mellan cirka 1750-1920 och skildrar emigrationen och människorna i det industrikapitalistiska genombrottet. Ett historiematerialistiskt perspektiv dominerar eftersom manufaktursystemet och handelskapitalism ersatte feodalismen. Författarna skildrar också hur kolonisationen av Norrland i mitten av 1700-talet skulle generera inkomster till staten. Ur ett social- och samhällshistoriskt perspektiv förändrades relationer på arbetsmarknaden och hemma med proletariseringen och kapitalismen. Årtalet 1750 återfinns i denna del av boken, och Berggren och Greiffs motiv att göra periodiseringen torde vara att kungens makt krympte och ståndsriksdagen ersattes av parlamentarism.

Delen om välfärdskapitalism behandlar tiden efter 1920 och skildrar en ekonomisk, politisk och social utveckling med följder för arbetsliv, reproduktion och sociala relationer som utspelas än idag. Delen är till största delen är skriven ur ett historiematerialistiskt perspektiv. Kungen är nu bara en symbolisk figur och Sverige har år 1917 fått sin första statsminister, Nils Edén. På fabriksgolven införs tidsmätning och arbetaren blir ett kugghjul i den stora produktionsapparaten, vilket i högsta grad rör ekonomi. 1920 inleds ett stort bostadsbyggnationsprojekt. Världskrigen återberättas ur historiematerialistiskt perspektiv med fokus på Sveriges formella neutralitet.  Ur ett social-samhälleligt perspektiv skrivs om kvinnors dubbla roll som arbetare och livmoder, och att sämre betalda tjänster inom offentlig sektor fortfarande på 2000-talet är dominerat av kvinnor. 1920-talets efterkrigstiddepression drabbade kvinnor mindre eftersom de var billiga och utbytbara. Ur ett religiöst perspektiv berättas hur LO beklagade sig över mångkulturella arbetsplatsers problem. Året 1920 återfinns i den femte delen av boken. Periodiseringen tycks motiveras av statsminister Nils Edéns tillsättning år 1917.

Andra tänkbara periodiseringar

Som helhet är En svensk historia främst skriven ur det historiematerialistiska och social-samhälleliga perspektivet, precis som författarna inledde boken med. Religionen spelar störst roll från mellan år 800-1750 och mattas därefter snabbt av. Orsaken till det tycks vara att statsmakten inte längre använder religion som ett politiskt och ekonomiskt verktyg. Skulle en periodisering göras utifrån kristendom i Sverige skulle periodiseringen kunna vara ca 800, 1000, 1370, 1520, ca 1860 och 2000. Motiven till årtalen är att asatrondominerade Norden innan kristendomens intåg.

På 800-talet reste den frankiske munken Ansgar runt i Norden och kristnade svear. Uppsala var ett asafäste när den förste kristne kungen Olof Skötkonung på 1000-talet valde Sigtuna som sin stad, vilken senare blev ett biskopsäte. Sedan fortsatte kristendomen att utvecklas i Sverige. Kloster och kyrkans tionde var frukter av kristendomens allt starkare fäste, och bidrar till att knyta ihop Sverige med övriga västeuropa. Vadstena kloster, som grundades  1370, kom att bli det största godskomplex som någonsin existerat i landet (Berggren och Greiff 2009, s. 77).

Under 1520-talet uppstod en ny politisk och religiös situation. Av ekonomiska skäl uppstod spänningar mellan adeln och kyrkan. Dessutom hade svenska kyrkomän inspirerats av Martin Luthers frammarsch i Tyskland och reformationsrörelserna började märkas av även i Sverige, vilket ledde till att latinet fasades ut ur kyrkan till förmån för svenska. När Gustav Vasa blev kung utnyttjade han situationen och beslagtog, under protester, kyrkans rikedomar för att därefter successivt bryta den katolska kyrkans makt. Den lutherska kyrkans ställning som statskyrka befästes 1595, då katolska gudstjänster förbjöds (Berggren och Greiff 2009 s. 127-129).  

Alkoholkonsumtionen under 1800-talet föranledde en stark väckelserörelse som under mitten på 1800-talet kom i konflikt med kyrkan. Det ledde till att kyrkans monopol på religionsutövande upphävdes cirka år 1860 (Berggren och Greiff 2009, s. 271, 275-276). Det dröjde till år 1951 innan religionsfrihet blev lagstadgat, och nu kunde man gå ur kyrkan utan att behöva ingå i ett annat samfund (Svenska kyrkan 2017).

Periodiseringens sista år är 2000, eftersom det var året då den svenska staten och kyrkan i det närmaste upplöstes (Svenska kyrkan 2017). Detta var också året då Bibel 2000 utkom för att erbjuda en modern kyrka ett mer passande språk.

Periodisering kan också göras utifrån migration och skulle då av praktiska skäl börja med ca 800, ca 1200, 1600,  ca 1840, ca 1945, ca 1990, 2007 och 2011.

År ca 800 rörde sig nordbor i viking i öster- och västerled. Mer rättvisande vore att nämna den migration som skedde i samband med att inlandsisen drog sig tillbaka men från den tiden saknas dokumentation.

Under 1200-talet pågick handel med andra delar av Europa via det nordtyska köpmannaförbundet Hansan, vilket innebar att många tyska köpmän etablerade sig i nordiska handelsstäder (Berggren och Greiff 2009, s. 112).

Från 1550-1750 präglades Sverige av expansion, vilket innebar en stor omställning inom landet, inte minst med den växande befolkningen. Under 1600-talet etablerade bergsbruket sig som den viktigaste näringen och därför importerades kunnig arbetskraft från främst Vallonien(Berggren och Greiff 2009, s. 169). Även svedjefinnar invandrade och tog med sig nya metoder till det svenska skogsbruket (Migrationsinfo 2016).

1800-talets agrara omvandlingen i kombination med befolkningstillväxten medförde sociala probem, där många tvingades flytta till de växande städerna eller emigrera till Danmark eller Tyskland. 1840 sköt emigrationen till Nordamerika fart och eskalerade de kommande tiotals åren till något som liknade massemigration.

I början av 1900-talet infördes pass- och viseringstvång för att komma till Sverige (Migrationsinfo 2016), men i samband med andra världskrigets slut 1945 kom flyktingar från Östeuropa och Baltikum för att undkomma sina sönderslagna hemländer. En organiserad satsning ledde till arbetskraftinvandring till Sverige, inte minst från Italien. Ett bostadsområde i Göteborg kom att kallas Milano tack vare den höga andelen italienare (Berggren och Greiff 2012, s. 367). Under en lång period i anslutning till den första flyktingvågen kom människor över gränsen.

Under 1980 och i början av 1990 invandrade människor utanför Europa, inte minst från Iran och Irak och det sönderfallna Jugoslavien. Dessutom drabbades Sverige av en djup finanskris, vilket ledde till att många unga utvandrade. Inträdet i EU 1995 innebar också en ökad rörlighet inom Europa och detta lockade människor till ökad rörlighet (Migrationsinfo 2016).

2007 ansökte cirka 36 000 flyktingar om asyl, varav hälften från Irak (Berggren och Greiff 2009, s. 369). År 2011 utvandrade många svenskar, inte minst till Norge, för att arbeta. Utvandringen rörde sig också om att människor med anhöriga i andra länder återinvandrade, till exempel till Irak (Migrationsinfo 2016). Jag avslutar min periodisering där. I samband med krig, naturkatastrofer och oroligheter blir människor motiverade att flytta och fly. Tendensen kommer att fluktuera också i framtiden men möjligen att röra sig över gränser beror på mottagarländernas förda politik.

 

Referenslista

Aronsson, Peter (2011). Historia. 1. uppl. Malmö: Liber.

Berggren, Lars & Greiff, Mats (2009). En svensk historia från vikingatid till nutid. 2., [bearb.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Larsson, Lars-Olov. (2001). Engelbrekts bondeuppror. Populär Historia. 13 mars 2001 https://popularhistoria.se/sveriges-historia/medeltiden/engelbrekts-bondeuppror (Hämtad den 20/1 2019).

Migrationsinfo (2016). Historiskt.  Migrationsinfo.se 26 May 2016. https://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/historiskt/ (Hämtad den 20/1 2019).

Svenska kyrkan (2017). Historik. Svenska Kyrkan. 14 december 2017 https://www.svenskakyrkan.se/historik (Hämtad den 20/1 2019).