Fyrvaktaren

Det är mycket möjligt

att han var fyrvaktare

för han kastade ljus 

där mörkret bodde

men skapade skuggor

av rädsla i min själ

I din blick

Jag vill ligga okysst i din famn

och känna kraven rinna av

Lämna spår på min hud

som kartor till en plats

där vi två hör ihop

Jag vill stråla i din blick

som stjärnbloss emot mörkret

såsom sol en mulen dag

och som månen ser sitt anlete

skimra i tjärnens svarta vatten

så vill jag vara i din blick

när vi två hör ihop

Hur sällsamt är det inte

Hur sällsamt är det inte att se dig

när du omedveten om din skönhet

I stillhet sover

Ett mysterie i sig

Oförförd och hemlig

Förglömd av världen

men aldrig av mig

Hur sällsamt är det inte att se dig

Rofylld, avfjärmad och onåbar

men öppen i din oskuld likt blomster

Som på ängen sårbar

sträcker sig mot himlavalv

I sin mångfald allena

men allena unik

Hur sällsamt är det inte att se dig

när du vilar din kind emot bolster

I stillhet sover

Förgäten av dagen

men vårdad av natten

Gömd för intrång

Blott att skådas du är

Morgon kommer med ljus

Damm svävar magiskt

Det förför mig mer att se

hur ögonlocken fladdrar

och himmelsblå blick möta min

Medan leendet krusar läppar

som okyssta formar ord

Jag älskar dig

Den vintern

Den vintern så säreget kall

och luften bar doft av död

Och himlen låg blåaktigt svart

med måne så helvetesröd

Ur jorden kom mörker och storm

och skogen kröp hukande fram

och djuren smög svartögda runt

med blodlusten sjudande sann 

   

Men solen bröt skuggornas grepp

och isen fick silvervitt sken 

rymden uppfylldes av stjärnor

och natten blev ljummen och len

Slaget om Kapten

Det gick bud i blyfärgade gångar
där flammor sprang hand i hand
att Kaptenen lämnat livet
och låg död på fjärran strand

Bud fann även snövita skyar
där kungar och barn lekte kull
och småänglar snabba på foten
skvallrade om kaptener i mull

Kvickt som attan spelet begynte
Satan tog plats där på scen
han stämde fina pianot
och spelade för vitnande ben

De klangerna hördes i skyar
Och änglarna malde i gråt
“HAN kommer att vinna detta
Finns inget att göra nåt åt!”

Men gudar står för hoppet
och denne var vis som få
“Vi sänder en lismande ängel
han väljer nog vår väg då.”

De sände den ljuva Erika
med läppar av renaste guld
Hon sökte den visade stranden
och landsteg så mild och huld

Men då! Hon hörde musiken
som spelade liderligt skön!
Intresset för den döde piraten
tappades bort där på ön

I himlarna kaoset utbröt
Änglarna löpte bärsärk
han som sällan felar skrev:
“Svek är könlöst i särk.”

När natten solen stoppat
i sin stora vänstra sko
råmade på fjärran stränder
miraklernas levande ko*

Ruttnande pirathand sakta lyfte
slog hårt på pärlornas port;
“Skall jag ändå i frihet välja
vill jag ha det riktigt gjort.”

 

*Dikt till min levande ko

 

En ordlek för de mindre nogräknade

Bokstäver lekande lismande
vilda och lockande smekande
rusa likt våldsamma vilddjur
kring gran och fur och lind

Men strama och styvt sammanhållna
bråkande vetande tyglade tama
täljare nämner för räknande
i siffrornas balsals-salong

Vildrosor doftar för evigt
siffror bär knappast på spår
som någon som gräserne plockar
lekande lätt förstår

I hemliga grupperationer
där tigande tjugotal
enhetligt ordnade generationer
dividerar och föredrar

framför glödande höstens färger
bland rönn och lönn och al
önskar få öppna den dolda portal
där hemligheterna göms

Bokstäverna nöjda och glada
är tacksamma just för det
Sanningen bakom yagablått
har ännu ingen förstått

Ty då kan raderna gissa
och finna egna små svar
när siffrorna räkna och missa
– vilka skilda förmågor de har

Hösthåg

Vildsinta vindar

vina och vrida

viskande våndor

ur sommarens själ

Och krypande kyla

hoa och yla

stormhattar huka

och frysa ihjäl

 

Våldsamma vargar

vredgade virvlar

och frostiga käftar

gripa sitt grepp

Klena Clematis

nigande tiger

nogsamt sig har

i vissnad förklätt

 

Vredgade virvlar

vansinnesulvar

med klapprande käftar

kring stammar och strån

De lamslagna löv

som faller i forsen

Drunkna i dundrande dån

Behattade

“Svamphattevänner, stäm era lyror
ty dansa och festa vi skall!”
Sparven är drucken på rönnbärens syror
och ligger vid foten av Tall

“Jag bjuder runt laget av behattade hjässor
Drick djupt ur kåpornas krus!
Klaraste droppar lättar på foten
och skänker gladprickigt rus!”

Fyllesvamp-Tor, som aldrig blev stor
han förblev liten och krum
duger till litet, men roar glatt barnen
och spelar så skickligt dum

Struthatte-Frid, till väsendet blid
bor under sitt skålade tak
Hågen är glad, trots rädslan stor
att dränka sin mask i en vak

“Snart kommer vintern, snart kommer frosten
Hösten är märklig och kort
Därför go´vänner – vi har våra måsten
Vi festar vår dödsångest bort!”

 

Näktergalen

Näktergalen redde aldrig sitt näste i min strupe
men väl min själ
den sjöng månen ned från himlafästet
var gång du log,
oavsett skäl och anledning

Näktergalen redde aldrig sitt näste i min strupe
för även om den gjort det
kunde jag inte finna orden
som skall beskriva
hur mycket du bedårar mig

Och han redde aldrig näste i min strupe
för han visste
att den dagen
då du faktiskt kysste mig
skulle du måhända få fjädrar i munnen

 

Eldfängd

Det är starkt, detta som brinner djupt in
som breder ut sig, kväver och frigör
såsom hav både slukar och förlöser
och som vind tuktar och tumlar
över slätterna, över skogarna
ändlöst

Det är starkt, detta som brinner djupt in
det slår sig lös från fjättrande förnuft
rusar rasande runt, sprider sitt eldhav
över frodiga landskap men slocknar snart
lämnar förkolnade tankar kvar och ruiner

Det är starkt, detta som känns som eld
och ur omsorgen av den brända marken
lockas med varsamma händer fram
spirande skör grönska
ljuvligare än någonsin förr