Sanddrömskt om

En gång i tiden strömmade orden fram i ohejdat flöde och att navigera genom det landskapet kan få även en sådan rutinerad äventyrare som underlandets Alice att tappa både strumpor, skor och förstånd. Sådant går för sig, är kanske rent av önskvärt, under den tid man inte behöver huka sig för att träda in i barndomen. Det är en förlovad tid där tankesprång och vurpor hör till resan och känslan av att erövra bygger de tinnar och torn som med ett brak störtar samman när man inser hur lite man egentligen begriper. Och må de störta just därför!

En vuxet tänkande varelse måste tids nog ta fram håven. Skopa in, sålla bort, taga ställning. Sådan medvetenhet som kan hejda en våg, rikta en storm och starta en brand. Den sortens strömmande ord som i fullt hanterbart tempo orienterar sig fram genom landskap de inte beträtt förr och som inte bara bibehåller förstånd utan också får möjlighet att riva ett och annat av mina sandslott.

Det framtänkta och nedtecknades arkitektur är sådant jag vill utforska nu.