Brister språkkunskaperna hamnar skolbarnet snabbt efter i utvecklingen. Att förstå och stötta elevernas språkliga progression är att ge barnet redskap för livet.
Det mänskliga språket är på jorden unikt. Det vaknar i det lilla barnet och utvecklas automatiskt, designat att göra den mellanmänskliga kommunikationen begriplig för såväl sändare som mottagare. Barnet pekar envist ut föremål från sin mänskliga tron i den trygga famnen, vi undersåtar svarar kärleksfullt och tålmodigt. Informationen lagras i det nyväckta medvetandet.
Språket och tankarna är oskiljaktiga. Det är med hjälp av språket vi sorterar våra minnen och beskriver verklighetens beskaffenhet. Ett väl utvecklat språk ger möjligheter att komprimera information och mer precist formulera sina erfarenheter och upplevelser. Det ökar sannolikheten att barnet, senare som vuxen, kan sätta ord på svåra känslor och tankar och därför också lättare förmå analysera dem och dra lärdomar från dem.
Språkets roll
Ett sätt att skaffa sig kunskap om tankarnas och tingens ordning är att ställa frågor. Frågorna bestämmer svaren och svaren bildar kunskap. Språkinlärning brukar därför delas in i nivåer. Da da, dreglar barnet undrande. Vi svarar: Mam ma! Långsamt uppstår en förståelse för språkets grundläggande ljudkoder, fonemen, och hjärnans spegelneuroner arbetar för att aktivera rätt områden och kratta väg för en språkbildning. (Lundberg 2010, 25)
Orden kopplas samman med andra. Titta vovve! Killingen på bondgården kanske också blir en vovve av bara farten, eftersom sorteringsmekanismerna av ordens och frasernas betydelse jobbar för högtryck och generaliseringar lätt blir gjorda. Språkstrukturen faller tids nog på plats. Ingen behöver förklara reglerna för syntax och morfologi särskilt ingående för den lilla gullungen. Badaljen blir bassängen och de lustiga barnuttrycken som aldrig skrevs upp faller i glömska eftersom de slutar sägas. Barnet klarar till och med av att servera några artighetsfraser när farmor är på besök, helt utan tillsägelse. En pragmatisk nivå är uppnådd och barnet kan anpassa sitt språkbruk efter kontext.
Trots språkets komplexa system tar det bara några år innan det lilla barnet fullfjädrat kan använda det. Människan är biologiskt utrustad med förutsättningar för att lära sig tala och oavsett vilket talspråk en människa lär sig går det till på ungefär samma sätt. (Fridolfsson 2015, 76)
I en studie (Hart & Risley, 1995) undersöktes treåringars ordförråd och man upptäckte att barn till högutbildade föräldrar i genomsnitt hade ett ordförråd på 33 miljoner ord och att dessa ord hade stimulerats fram med uppmuntran och beröm. Lågutbildade föräldrar använde sig av förbud, skäll och disciplinerande åtgärder i inlärningen och deras barn uppnådde en nivå på 10 miljoner ord. En uppföljning tio år senare visade att barnen i den senare gruppen presterade sämre i skolan och i större utsträckning hade behov av specialundervisning. (Lundberg 2010, 27)
Genom tid, tålamod och träning kan de små barnen alltså utvecklas till skolbarn med goda förutsättningar att klara av utmaningarna och senare ta sig an ett livslångt lärande. Ändå tillstöter ibland problem. När språkinlärningen tar sig an det skrivna ordet kan tidigare motiverade elever drabbas av olust och i värsta fall inleds en cykel av frustration.
Läsningens roll
Bara en liten del av jordens många språk har ett skriftsystem och läsning har ur ett svenskt perspektiv inte varit självklart för allmogen förrän de senaste århundradena. Latin var de lärdes språk och det var först på 1500-talet den obligatoriska Bibeln utkom med svenskt alfabet.
Fridolfsson (2015, 33) skriver att det inte är självklart att lära sig läsa bara för att man är omgiven av högläsning och skrift men att barn i länder utan allmän skolgång sällan tillgodogör sig konsten att läsa och skriva. I ett av världens fattigaste länder, Niger, ligger alfabetismen på 19,1%. 80,9% av befolkningen kan inte läsa och skriva (Svenska FN-förbundet 2015).
Utbildning är en väg ut ur fattigdom och lidande och ger människor möjlighet att ta kontroll över sina liv (Unicef.se 2016). LGR 11 nämner utbildning som ett sätt att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värderingar vårt samhälle vilar på. Kunskaper i att läsa och skriva är helt enkelt nödvändiga för att upprätthålla de samhällsfunktioner vi vill ha för att känna oss trygga och fria.
Orsakerna till att skriftspråket kan vålla problem är flera. Det vanligaste är att det talade språket inte liknar det skrivna. Avkodningen kompliceras av att fonem symboliseras av godtyckliga tecken som tillkommit på historisk väg och dessutom inte motsvarar språkljuden i antal. Segmenteringen kan te sig svårbegriplig. Läggs för stor energi på att knäcka fonemkoden blir läsningen stapplande och barnet kan förlora både förståelsen för det lästa och lusten att fortsätta. Undvikarbeteenden kan uppstå där eleven försöker gissa ord utifrån kontext eller rent av bojkottar lektioner.
Det är viktigt att identifiera ett barns utvecklingskurva för att kunna erbjuda relevant hjälp. Nivåerna man utgår ifrån kallas pseudoläsningsnivån, som går ut på att härma en läskunnigs beteende, den logografiska nivån där barnet vägleds av bekanta ordbilder och kontext, den alfabetiska nivån där läsaren har kopplat samman grafem och fonem samt den ortografisk/morfologiska nivån där avkodningen går blixtsnabbt och förståelsen är på god väg.
Läsinlärningsforskningens debatter har stundvis varit intensiva och hätska. Den syntetiska aspekten av forskningen inbegriper ljudning och sammanfogandet av små enheter till en helhet. Ljudning har varit inslag i svensk läsundervisning sedan 1800-talet och är så även idag. Under 70-talet började man utforska språket som en helhet som kunde brytas ned i delar. Detta analytiska sätt inbegriper bland annat Whole Language-metoden och Läsning på Talets Grund. Vilket sätt som passar bäst är individuellt och man måste vara öppen för att använda sig av flera läsinlärningsmetoder när man skall hjälpa ett barn att läsa, menar Fridolfsson (2015, 71).
För att hjälpa barnen att utvecklas språkmässigt i skolan behöver läraren inse att grunden redan lagts till elevens fortsatta utveckling. Ett barn som haft en språkmässigt torftig uppväxt eller tidigt visat ointresse för språk kommer mycket troligt att behöva mer hjälp än en elev som tidigt fått möjligheter att bekanta sig med ett läsande och skrivande och tycker om det. Inom skolans värld behöver språkbrukandet vara ett välintegrerat element i all undervisning, eftersom det är den enda miljön där läraren kan garantera en tillgång till både undervisning, skrivtillfällen och material. Det är också i den miljön man aktivt kan arbeta för att eleven skall uppnå ett emotionellt, kognitivt, engagerat läsande som kan utgöra basen för reflektioner och analyser och kanske rent av ett eget skapande.
Fridolfsson poängterar vikten av att läsa ofta, fritt och blandat (2015, 189). Det deskriptiva dominerar grundskolans värld medan det diskursiva kan komma som en chock för äldre elever, som då förväntas kunna både läsa och skriva kontextoberoende och analyserande. Därför är det viktigt att redan tidigt differentiera texttyper och göra barnen medvetna om deras respektive syfte. (Svedner 1999, 129)
Förutom att väcka intresse för läsning uppövas med friläsningens hjälp också avkodningsförmågan, läsflytet, ordförråd och förståelse både vad gäller kontext och social inlevelseförmåga. Läsning är ju inte minst att öppna en dörr till en annan värld och andra livsöden. Barnets inre grammatik skärps också i mötet med den fria läsningen och medvetenhet om morfologin.
Läsningsmetoden stimulerar också motivationen. Att högläsa i små grupper, par eller i kör kan vara välkomna avbrott till tystläsningen, precis som att få lyssna till en talbok kan vara ett sätt att på ett oproblematiskt sätt ta del av språk som vore svårt att avkoda.
Bokvalet spelar stor roll, och hur bokvalet går till. Ofta kan det hjälpa eleven att få ett litet urval böcker livfullt presenterade av kunnig personal i stället för att ensamma och utan vägledning släppas in i biblioteket. Individer är dock olika och så också utvecklingsnivån och inlärningstakten. Det är omöjligt att förutsäga vad som sker i mötet mellan litteraturen och individen och en bok man hellre skulle vilja avråda ifrån kan vara just den bok som öppnar upp läsmysteriet för eleven (Svedner 1999, 36). För en del barn är bokens handling helt avgörande för att motivationen skall infinna sig. För andra nybörjare kan bokens innehåll få en underordnad betydelse eftersom känslan av att ta sig fram i texten kan vara belöning nog. (Fridolfsson 2015, 274)
Lusten till läsning kan också väckas på andra sätt än genom traditionell litteratur. Att använda sig av rollspel kan visa sig vara värdefulla redskap för att göra barnen språkmedvetna och ge dem motivation att läsa in sig på för spelet intressant material. Rollspel kan både ske runt ett bord, där spelregler och scenarion behöver studeras, eller via dramatiseringar där scenarion improviseras fram inom på förhand givna ramar.
I Michigan startades ett projekt där skolbarn skapar avatarer och på olika sätt gestaltar litterära karaktärer i ett forum på Internet kallat Literary Worlds (Western Michigan University, 2007). Förutom att skriftligt orientera sin karaktär genom den gemensamt uppmålade fiktiva världen utvecklar barnen den genom sättet de väljer att spela den. Läsningen blir lika naturlig som nödvändig och ordförrådet tar färg av miljön som gestaltas.
Fördelarna med att använda rollspel inom skolvärlden är att eleverna förutom att lära sig ta initiativ, samarbeta, kommunicera och lösa problem också naturligt fördjupar sig i alla aspekter av språkbruk. (Blatner 2010)
Ett annat sätt att precis som Literary Worlds i Michigan använda skriftspråket som en väg in i läsningen är Att Skriva sig till Läsning. Det är ett projekt som vänder sig framför allt till åk 1-2 och som går ut på att eleverna efter samtal om texter med hjälp av datorn och oftast specialpedagogiskt tangentbord skriver själva. Metoden är som mest effektiv om tangentbordet är ljudande och har talsyntes, eftersom eleven då blir mer självgående och kan skriva utan att hämmas av sin egen kunskapsnivå eller lärarens möjligheter att assistera. En annan fördel med att skriva som läsinlärningsmetod är att barnet redan vet ordets betydelse. Med hjälp av det auditiva stödet från sin egen eller tangentbordets ljudning i samarbete med kroppsminnet ger det förstärkt inlärningseffekt.
Fridolfsson (2015, 171) understryker att teknik bör användas kompensatoriskt och inte som uteslutande metod och att studier på ämnet läsplatta i skolan har varit bristfälligt upplagda. Hon efterlyser en nyanserad diskussion särskilt eftersom det ännu är okänt vilken effekt ASL har på elever i riskzonen för läs-och skrivsvårigheter.
Vissa tillfrågade lärare hävdar att teknikvänliga skolmiljöer har mycket positiva effekter på språkinlärning om de introduceras senare än åk 2.
Skrivningens roll
Läsning och skrivning hör ihop. Den ena processen bildar språkljuden ur tecken och den andra processen nedtecknar dess språkljudliga ordning. Att kombinera läsinlärning med skrivning är således ett sätt att ge barnet en förståelse för att skrift är en naturlig del av läsning och ett sätt lika självklart sätt att kommunicera. (Fridolfsson 2015, 137)
Talspråkliga tillkortakommanden återspeglas också i skrift och för att stärka ordförrådet går det utmärkt väl att arbeta på att förbättra skrivandet. Det gör man genom att arbeta med olika texttyper, deras form, funktion och mottagare och genom att göra eleven uppmärksam på vad som behöver övas mer. Att skriva är ett sätt att sortera sina tankar och organisera kunskap. Det speglar barnets kultur och uppväxtsituation och är en process som på flera vis ställer krav på minnesfunktionerna. Eleven måste dels minnas vad som redan formulerats, vad som härnäst skall formuleras och med vilka ord det bör formuleras. Denna ansträngande minnesakt måste man ha det i åtanke när man tar del av texter som barn skrivit. Det är inte rimligt eller rättvist mot nybörjaren att lägga kraftigt fokus på formen när målet är att åstadkomma skrivlust och textproduktion.
De skrivutvecklingsnivåer som eleven genomgår är väldigt lika dem läsutvecklingen indelas i. Barnet härmar beteendet från en kunnig förlaga, lär sig känna igen vissa ord som bilder, kopplar samman språkljud med skrivtecken och precis som vid läsning är det oftast här problemen uppstår. Brister förståelsen för fonem och ordavkodning blir det också ofta problem med stavningen, om än en parallell språkutveckling inte är självklar. För att uppnå en ortografisk och morfologisk skrivning, där processen att forma tankar till text är automatiserad eftersom eleven snabbt ser ordens uppbyggnad, är kunskaper om fonologiska kunskaper nödvändiga.
Fridolfsson (2015, 158) menar att elever som tvekar det minsta på kopplingen mellan grafem och fonem måste få överinlära associationen genom att ihärdigt jobba med ljud och korta ord. Detta preventiva arbete kan senare vid behov följas upp av bokstavsformning, associationsträning och morfologisk träning innan arbetet med meningar och syntax kan ta vid.
Förutom att hela tiden arbeta parallellt med läsande och skrivande kan temaarbeten ha motiverande inverkan på skrivandet. Att göra egna böcker brukar vara uppskattat.
Lärarens roll
Det är de upplevelser man kan tala om som blir till kunskap, brukar människor ibland säga. När det kommer till den så oumbärliga språkutvecklingen går det inte nog understryka vikten av kompetent vägledning, särskilt när problem uppstår. Fridolfsson (2015, 254) skriver att lärarens kompetens kan vara mer eller mindre avgörande för elevens språkmässiga utveckling och poängterar att mindre rutinerade lärare måste samarbeta med erfarna kollegor i sådant som rör barnens språkundervisning, särskilt vad gäller svagare elever.
Ulla Damber (2010) bekräftar Fridolfssos ord i sin avhandling Läsa för Livet, där hon berättar om hur det är de lärare med gedigen erfarenhet, stor passion och god förståelse för både processerna och eleverna som kan göra avgörande skillnad för utsatta barn. Med samtalet som vägvisare och en dynamisk återkoppling till eleverna, höga förväntningar och positiv inställning går det att vända negativa trender och skapa gynnsamma läromiljöer.
Ett gemensamt yrkesspråk för att möjliggöra diskussioner och kunna precisera mål, samt fortlöpande utbildning i läs-och skrivutveckling också för pedagogerna med yngre barn är vad Fridolfsson (2015, 256) efterlyser för att kunna säkerställa en optimal språkutbildning för skolbarnen.
Oavsett vilken karriärbana man som vuxen stakat ut åt sig själv bör det vara vår gemensamma målsättning att tillvarata alla tillfällen som bjuds att hjälpa barnen till ett aktivt språkutvecklande. Både som vuxen och som lärare bör man undvika att bjuda in barnen till samtal som antar skepnaden av monolog. Att lyssna är en mycket viktig egenskap och den spännande uppmaningen “berätta mer” kan resultera i vilken vacker saga som helst.
Litteratur
Fridolfsson, Inger. 2008, 2015. Grunderna i läs- och skrivinlärning. Andra upplagan. Studentlitteratur AB, Lund.
Lundberg, Ingvar. 2010. Läsningens psykologi och pedagogik. Natur & Kultur, Stockholm.
Svedner, Per Olov. 1999. Svenskämnet & svenskundervisningen. Andra upplagan. Kunskapsföretaget i Uppsala AB. Uppsala.
Elektroniska källor
Blatner, Adam. 1995, 2009. Role playing in education. M.D.
https://www.academia.edu/5251880/ROLE_PLAYING_IN_EDUCATION
Damber, Ulla. 2010. Reading for Life Three Studies of Swedish Students’ Literacy Development. Linköping universitet.
http://www.avhandlingar.se/avhandling/3465e671a2/ (Hämtad 2017-01-03)
Svenska FN-förbundet. 2015. http://www.globalis.se/Statistik/Alfabetism (Hämtat 2017-01-03).
Unicef.se 2016. https://unicef.se/fakta/utbildning (Senast uppdaterat mars 2016).
Western Michigan University 2007. Literary Worlds. http://brn227.brown.wmich.edu/literaryworlds/philosophy.html (Hämtat 2017-01-03)
vitterlek 