Har vi en politisk förtroendekris?

Krisläge aktiverat

Finns det en allmängiltig förtroendekris? Eller är det ett samspel av många mindre, och individuella, kriser som strålar samman och ges uttryck av politikerförakt? Kanske är den prydligt klädda skaran toppolitiker bättre syndabockar än att stå till svars för egna tillkortakommanden och dåliga beslut?

Först måste vi ställa frågan: Vad är en kris? En definition kan vara att vi upplever kriser när gamla strategier slutar fungera och när nya sätt att hantera den uppkomna situationen inte är funna eller tillgängliga. Våra behov blir således inte längre tillgodosedda. En för krisen pådrivande faktor är upplevelsen av att om inte våra behov uppfylls sker något dåligt.

Partipolitik uppstår ofta för att hantera en kris, eller upplevelsen av att behov inte blir tillgodosedda på ett tillfredsställande vis.

Situation

Exempel på dylika partier är Sverigedemokraterna, som beskyller känslan av kris på invandringen. Krisen kan för de berörda människorna vara olika. Någon kan lida av en ekonomisk kris på grund av arbetslöshet eller sjukskrivning, en annan kan lida av en känsla av utanförskap och en tredje kan ha upplevt våld. Känslan av trygghet, ekonomisk eller fysisk, är förlorad och människan försatt i kris.  Hon letar därmed en ny strategi för att tillfredsställa sina behov igen. Sverigedemokraterna säger sig ha funnit den och man välkomnas in i en gemenskap där alla är väl medvetna om krisläget och har en gemensam syndabock: Det man kallar massinvandring och hot mot den svenska identiteten.

Ett annat parti som hanterar känslan av kris är Miljöpartiet. De adresserar klimatkrisen och säger att barnens framtid står på spel, eftersom klimatförändringarna sägs leda till stora lidanden för hela jordens befolkning och eventuellt, troligt, utgör vår undergång. Miljöpartiet vet hur hotet skall hanteras och satsar bland annat på alternativa energikällor, så kallad ”grön energi”, ekologiskt odlad mat och straffskatter på utsläpp.

Både barnomsorg och äldrevård beskrivs befinna sig i kris. Personal sägs ”gå på knäna” under arbetsbördorna och känslan av att inte räcka till åt varje individ de är i tjänst för. Media rapporterar om platsbrist, personalbrist, dåliga rutiner och stressiga arbetsmiljöer. Samhällskritiska dokumentärfilmare har avslöjat vanvård av äldre. Upprörda anhöriga har känt sig svikna. Personalstyrkorna ropar efter mer resurser medan kommuner svarar att pengar inte finns. När förskolebarnets och farmors behov inte uppfylls och nya strategier inte finns tillgängliga har vi en kris.

Varje gång man befinner sig i en kris kan det vara en polisk kris, som spär på misstron mot det system vi lyder under. Har man blivit av med jobbet kan det bero på ett politiskt beslut om nedskärningar och sparåtgärder. Har man en ekonomisk kris kan det bero på finanspolitiken.

Man kan hävda att vi har en frihetskris, eftersom vår teknologiska utveckling hämmas av monopol och upphovsrättrestriktioner och kulturyttringar blir begränsade av lobbyverksamhet och politiska beslut.

Att inte hitta ett parti som sympatiserar med de egna åsikterna kan vara en källa till misslynne och förtroendehaveri. Alternativen man blir lämnad med är att skapa ett eget parti eller lobbygrupp, eller lämna sitt samhälles ramar, leta upp en ny gemenskap eller bryta mot lagen för att ta det man behöver.

Det kan också vara så att inget politiskt parti får tillräckligt inflytande för att kunna genomföra beslut som lättar kriser som uppträder. Även om man har ett parti som lovar det medborgarna vill kanske partiet bara får enstaka mandat och tvingas kompromissa med andra partier. Många partier och många åsikter kan således skapa en förtroendekris. Majoriteten kan uppleva att minoriteten är oviktig trots att minoriteten upplever en stor pågående kris.

Den svenska politiska förtroendekrisen kan vara en blandning av olika faktorer. Att små partier uppstår, till exempel Direktdemokraterna, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ, torde betyda att de övriga partierna är dåliga på att se vilka krislägen som uppstår i samhället. Det kan också bero på att partierna inte kan ta hänsyn till alla krislägen på grund av tidigare beslut.

Att svensk politik inte längre handlar om höger- och vänsterblock kan ha ökat komplexiteten och gjort att många blivit osäkra på om den egna rösten har ett lyssnande forum, om man hamnat utanför eller om man får det man förtjänar. Motreaktionen kan vara att titta på kollektivistiska extremgrupper, till exempel kommunister eller fascister, som kräver enighet och ordning på bekostnad av mångfald. Det är en bedräglig anpassning med syfte att bli av med känslan av att stå ensam, men det är ingen egentlig lösning.

Ett konkret exempel på en aktuell kris är hur medborgarnas mobilisering i Lapplandsupproret och Doroteaupproret. I slutet av år 2012 skars akutsjukvården i Dorotea ned till två akutvårdplatser i kommunal regi i stället för fyra akutplatser på den nyrenoverade sjukstugan i Dorotea. Ambulansen i Åsele drogs in och ersattes av en akutbil, som saknade larmutrustning och fullvärdig medicinsk utrustning. Vid prio 1-larm, det vill säga akut livshotande, skulle Lycksele ambulans och Västerbottens ambulanshelikopter rycka ut. Protesterna lät inte vänta på sig. Doroteaborna ockuperade sjukstugan för att visa sitt missnöje och ockupationen pågick till valet 2014.

Orsaker

Varför blev bristen på akutvård en kris? Varför gjorde inte de folkvalda vad folket ville att de skulle göra? Svaret är att besparing inte var ursprungssyftet. Det politikerna hade satsat på var en långsiktig effektivitetsplan för att förbättra servicen och projektet gick under namnet Projekt Balans. Förutom att strukturera upp användningen av befintlig kompetens, framför allt läkarna vars arbetssituation beskrevs som kritisk, var målet att inför år 2012 spara in 150 miljoner kronor och inför 2015 ytterligare 150 miljoner kronor.  Socialdemokraterna, med landstingsrådet Peter Olofsson, och Miljöpartiet var de starkast genomdrivande krafterna i Projekt Balans. (1)Varifrån uppdraget att spara in 300 miljoner kronor egentligen kommer är dock mer eller mindre höljt i dunkel.

Det faktiska utfallet av projektets verksamhet är i pågående utredning. En delutredning för att revidera verksamheten utfördes av konsultbolaget Ernst & Young. Deras slutsats var att underlag för projektets framgång saknades. (2)

Konsekvenser

Lapplandsupproret och Doroteaupproret blev en omedelbar följd av Projekt Balans. Stora grupper människor är missnöjda och upplever att den trygghet snabb akutvård betyder, särskilt där avstånden redan är stora, har havererat och ersatts med ofullständiga alternativ såsom akutbil och inläggningar i Lycksele och kuststäderna. (3)

Upprorsgrupperna samlar medborgare i inlandet och försöker lobba för en förändring genom att bilda opinion för att avsätta ansvariga politiker. De tar varje tillfälle i akt för att belysa ärendet i media och har gång på gång påtalat att de lever i rädsla för vad som pågår och hur bristen på akutvård kan få dödliga följder. De sammanställer tillbud som förvärrats på grund av vårdens omstruktureringar.

”17. En man på ett äldreboende i Dorotea fick mycket slem i lungorna och i andningsvägarna. Han behövde slemsugas, men ingen sådan utrustning fanns att tillgå på boendet. Mannen kvävdes tilldöds. Hade akutvårdsavdelningen funnits kvar vid sjukstugan i Dorotea skulle mannen ha räddts till livet.” (4)
De befinner sig i allvarlig kris och vill att partierna byter strategi, att partipolitikerna byts ut eller att nya partier tar sätet i besittning och lyssnar på medborgarna.

Två år efter att Projekt Balans inleddes rapporterar media om vårdköer som vuxit och en ökad kostnad för vårdgarantin. (5)

Åtgärder

Verksamhetsrevisionsrapporten av Ernst & Young konstaterar att det inte går att utvärdera om projektet nått sitt mål. År 2014 skulle projekt Balans vara färdigt. Det saknas dock en riskanalys för de åtgärder som vidtagits och ingen vet således om projektet medborgarna utsatts för varit riskfyllt eller riskfritt.

Man måste också få fram siffrorna för att se om det som skapat så mycket vrede och rädsla faktiskt ledde till en besparing på 300 miljoner kronor eller det var arbiträra förändringar som inte gav effekt alls, förutom ilskna medborgare. Det förekomer heller ingen analys av eller presentation av vilka åtgärder som faktiskt ledde till en förbättring.

I januari 2013 står att läsa i Folkbladet att landstiget gått 264 miljoner plus. (6)
Därmed sägs Projekt Balans ha uppnått 70 % av sparkravet på 150 miljoner, d.v.s. 100 miljoner kronor. Förutom att använda läkarkompetensen rätt var målet med Projekt Balans att spara ytterligare 150 miljoner till år 2015. De sammalagda 300 miljoner kronornas insparningsåtgärder nämns inte i artikeln. I stället sägs mer diffust, diplomatiskt kanske, att ytterligare besparingar måste göras för att möta det framtida pensionsåtagandet.

Hypotes

Kanske inleddes Projekt Balans med att politikerna insåg att det fanns förbättringar att göra för att klara vårdbehoven. Med bland annat rätt användning av kompetens (RAK) och bättre IT-lösningar kunde man pressa systemet hårdare och få ut mer av det. Hur vet man om man klarat av att effektivisera? Man kan skapa ett budgetunderskott, till exempel på 300 miljoner, för att se om man ändå klarar att möta behoven. Fungerar det inte kan man skjuta till en summa och sedan invänta resultatet.

Förhoppningsvis får man ett projekt i balans till billigast möjliga prislapp.

Källor

1. http://www.folkpartiet.se/lokalt/vasterbottens-lan/personliga-sidor/marianne-normark/senaste-nytt/pressmeddelande-121031-alliansen-ifragasatter-effekter-av-projekt-balans/
   31 oktober 2012, hämtad 2015-01-16

2.https://www.vll.se/Sve/Centralt/Standardsidor/OmLandstinget/Revision/SidorMedDokumentlista/Filer/13_2012_Granskning%20av%20h%C3%A4lso-%20och%20sjukv%C3%A5rdsn%C3%A4mndens%20styrning%20av%20projekt%20balans_Rapport.pdf
Rapport nr 13/2012, hämtad 2015-01-16

3. http://www.dagensarena.se/innehall/vardvantan-pa-liv-och-dod-i-vasterbotten/
   Publicerat 15 maj, 2012, hämtad 2015-01-16
4. http://lapplandsupproret.com/incidenter/Patientfall.pdf
   Senast ändrad 2014-11-08, hämtad 2015-01-16
5. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/projekt-balans-ett-misslyckande
   30 september 2013, hämtad 2015-01-16
6. http://www.folkbladet.nu/348440/landstinget-gar-264-miljoner
   uppdaterad 24 januari 2013, hämtad 2015-01-16